”Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset?” – 1
Korintierbrevet 9:24a

Vi deltar inte i ett hundrameterslopp, vi springer vårt livs maraton. Mållinjen är himlen. Det är av största
betydelse att vi inte springer för fort, eller för långsamt. Vi måste lägga oss i en takt som gör att vi kan
avsluta starkt och få motta priset.
Mina resor in i Centralafrika har lärt mig att ta saker och ting i en annan takt. Vår senaste resa in i Afrika
var på 11 000 kilometer, då vi åkte igenom Tanzania och norra Zambia i den stora
Evangeliesåmaskinen, vår tjugo ton tunga lastbil av märket Mercedes Benz, med kapacitet att frakta
över 30 000 biblar på en gång. En av mina chaufförer fick förhinder i sista minuten, så jag var tvungen
att köra den extremt långa sträckan själv. Min unge brorson, Fraser, gjorde mig sällskap, men han hade
inget körkort. För att kunna köra sträckan var jag tvungen att disciplinera mig själv, vilket innebar att jag
måste stanna både nu och då för att vila, vare sig jag ville det eller ej.
När jag gjorde mina stopp efter vägen under resans gång in i Centralafrika, tog jag mig tid att begrunda
Jesu godhet, Guds kallelse på mitt liv och den härliga framtid vi har i honom. Det är i sådana stunder vi
lär oss vikten av att ta en dag i taget, och att inte blicka för långt fram och bli överväldigade av alla
uppgifter som ligger framför oss.
Det är en viktig lärdom.