”Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte,
Gud.” – Psaltaren 51:19

En grov och råbarkad järnvägsarbetare som svor och hädade Herrens namn oupphörligt, blev härligt
omvänd. Han sade till sina vänner att han aldrig mer skulle svära och de häpnade över hans
förvandling. Så hände det en olycka på rangerbangården. Ett tåg backade och den troende mannen
dirigerade lokföraren. På ett eller annat sätt fastnade hans hand mellan två vagnar när de kopplades
ihop och den blev helt krossad. Han skrek och svor ljudligt för första gången sedan han blev omvänd.
Alla samlades omkring honom för att hjälpa till, men när de försökte få in honom i ambulansen
stoppade han dem. Med tårarna rinnande nedför kinderna och med handen bokstavligen hängande i
slamsor, böjde han knä i ånger och bad Herren att förlåta honom för att ha hädat. Sedan klev han in i
ambulansen och fördes till sjukhuset.
Jag är övertygad om att den enda skillnaden mellan Petrus, den store fiskaren, och Judas Iskariot, var
att Petrus ångrade förnekandet av sin Herre, och det gjorde inte Judas. Judas hanterade sin synd på
sitt eget sätt, vilket slutade med att han hängde sig. Herren säger till dig idag att det gör detsamma vad
du gjort. Om du ångrar dig och bekänner dina synder, så förlåter han dig. Jesus visar aldrig bort ett
förkrossat och bedrövat hjärta.