”Jag är en främling på jorden, dölj inte dina bud för mig.” – Psaltaren 119:19


Känner du dig helt isolerad idag, som om du inte hade en enda vän på jorden? Är du kanske den enda
kristna i din familj och känner dig utstött av dina nära och kära? Du är inte ensam om att ha känt dig
som en främling. Det var precis så psalmisten kände.
Vi har inte längre samma värdegrund som världen, för vi är främlingar på jorden. Vi är på genomresa.
Guds budord som leder oss i rättfärdighet är också det som skiljer oss från världen. Det är därför Jesus
säger att vi ska glädja oss när människor säger allt ont om oss för hans namns skull.
Min äldste son var väldigt upprymd, för han hade blivit uttagen till att bli officer i armén medan han
gjorde allmänna värnplikten. Han arbetade flitigt, var i god fysisk form och hade högt IQ, men i sista
stund blev han utkastad från kursen. En av hans vänner berättade för mig att han trodde att det som
kostade min son hans uppdrag var att han inte var beredd att kompromissa, titta på olämpliga filmer,
sitta i baren och använda grovt språk. Han var inte populär. Han var inte en av grabbarna. Så han fick
två stjärnor och blev korpral. En sak vet jag – Jesus måste ha glatt sig i sin himmel över denne unge
man som var beredd att gå hela vägen för honom.
Hur är det med dig och mig idag? Är vi främlingar i världen? Om Jesus kom tillbaka idag och kallade
hem sin församling, skulle han känna igen dig som en främling i denna värld eller skulle han finna dig
vara en del av den?