”… och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.”
– 1 Korintierbrevet 13:2

Jag hörde en gång en sorglig berättelse om en man som gick till ett stort kyrkligt möte för att höra en
begåvad talare predika ett kraftfullt budskap. Vid gudstjänstens slut försökte han berätta för pastorn hur
budskapet hade rört vid hans hjärta, men blev skuffad åt sidan. Även om pastorn hade ett starkt
budskap, fanns det ingen kärlek med i hans handlingar. Det påverkade den här mannen så mycket att
han aldrig gick tillbaka till kyrkan igen. Vi måste visa kärlek, inte bara säga till människor att vi älskar
dem. Älska är ett verb, ett aktivt ord, och Herren säger att kristna ska kännas igen på den kärlek de
visar, inte på de mirakler, tecken och under de utför.
Jag hade förmånen att få tala till de oroliga bönderna i Zimbabwe för några månader sedan. Många av
dem tackade mig efteråt. Vad som berörde dem mest, sade de, var det faktum att jag hade varit beredd
att komma till ett oroligt område för att uppmuntra dem att förströsta på Gud. Det betydde mer för dem
än själva predikan. Handlingar säger mer än ord.
När det blir skogsbrand på ägorna under torrtiden, kommer många människor för att titta. Det är bara
ett fåtal som kommer med brandredskap och med personal som inte är rädda för att smutsa ner sig,
hugga ned träd och röja brandgator. De får ut sina slangar och släcker flammorna innan de stannar för
att prata. De visar sin kärlek och sitt stöd med sina handlingar.
Gud säger att om vi har tro som kan flytta berg men inte har kärlek, så har den inget värde.