”Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta. Vad kan en människa
göra mig?” – Hebreerbrevet 13:6

Det har funnits stunder i mitt liv då jag har känt mig helt ensam, också i människors sällskap, och har
varit tvungen att ropa till Herren och be om hjälp. Så kändes det under den allra första kampanjen jag
höll. Det var i en liten stad vid namn Ladysmith i norra KwaZulu-Natal i Sydafrika. Jag hade fått mycket
stöd av mina vänner medan jag förberedde mig för kampanjens första kväll. Jag minns tydligt hur
ensam jag kände mig när jag tittade in i salen. Mötet skulle börja klockan sju på kvällen. Klockan kvart i
sju hade det inte kommit en enda människa, förutom lovsångsteamet som troget spelade på. Tio
minuter senare var salen fortfarande tom.
Jag drog mig tillbaka till det lilla köket under scenen där jag hade suttit och bett. Jag mådde förskräckligt,
men det var min stund av prövning. Jag ropade ut till Gud i desperation. ”Herre, jag kommer att predika
för stolarna om det behövs, men jag tänker förkunna evangeliet vad som än händer.” Och prisat vare
hans namn, Herren är min hjälpare. När jag gick ut på scenen klockan sju var det där stadshuset redan
ganska fullt. Det var den första kvällen. Vid slutet av veckan var det bara femton tomma platser kvar på
läktaren en trappa upp.
Väntar du dig av människor att de ska vara dina hjälpare? Eller väntar du dig det av Gud? Människor
kommer att svika dig varenda gång, men du kan vara säker på att Gud aldrig kommer att överge dig.
Om du är en vinnare eller förlorare i andra människors ögon spelar ingen roll för Gud. Gud älskar oss
så mycket att han gav sin enfödde Son för dig och mig. Så denna dag, när du sköter dina göromål, kom
då ihåg att det är Herren som är din hjälpare och inte någon människa. Lita på honom.