”Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger
tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp.” – Romarbrevet 5:3-4


Paulus säger att vi jublar mitt i vårt lidande eftersom det ger tålamod. Tålamodet ger fasthet och
fastheten ger hopp.
En gång fick jag en helt otrolig majsskörd. Den stod minst två till två och en halv meter hög och var i ett
högst kritiskt skede av sin utveckling. En oförglömlig eftermiddag blåste en vind över vår gård i centrala
KwaZulu-Natal. Himlen fylldes av mörka grönsvarta moln och enorma hagelkorn föll medan vinden blåste
och regnet vräkte ned. Mitt hem är gjort av flätverk med påkletad lera och har ett plåttak utan innertak.
Oljudet var helt otroligt.
Så många tankar flög genom mitt huvud. Hur skulle jag klara av att möta min bankkamrer? Hur skulle
jag ta mig igenom nästföljande år? Vi skulle gå i konkurs på grund av den här katastrofen. ”Det här blir
slutet för ditt lantbruk”, sade djävulen skadeglatt. ”Du kommer att bli tvungen att sälja gården och flytta.”
Medan jag ropade till Gud slutade det plötsligt att hagla, molnen sprack upp och solen kom fram. Jag
kände mig helt förkrossad när jag såg 100 hektar vacker majs som låg platt på marken.
Gud är trofast. Morgonen därpå stod grödan bokstavligen talat upp igen och vi fick en rekordskörd det
året. Majsen hade en bestående böjning, som en påminnelse från Gud om vad som hade hänt, men jag
uppskattade den majsskörden mer än någon annan som jag odlat under mina trettio år som bonde. Jag
tvivlar på att jag skulle ha uppskattat den lika mycket om min tro inte hade blivit prövad.
Så vi jublar mitt i vårt lidande, eftersom det får oss att lita på en Gud som aldrig sviker. ”Vi vet att för
dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut” (Rom 8:28).