”Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.” – Jakobs brev 4:10


Ödmjukhet är kännetecknet på en stor gudsman. Ju mer Gud använder en människa, desto
anspråkslösare blir hon, för hon inser att hon är ingenting utan Gud. Det är Gud som upphöjer, inte
människan. Efter att ha pratat med en gudsman i fem minuter, kan jag veta om den människan
verkligen är en sann Guds ambassadör eller om han använder Gud för att främja sina egna intressen.


Det finns beskrivet att när Paul Kruger, den afrikanske ledaren i Boerkriget, blev tillfångatagen och
skickad till England som krigsfånge, blev han inbjuden att äta middag med drottning Victoria. Denne
store jordbrukare satt vid bordet med drottningen i det brittiska imperiet. Bordet var fyllt med mat på
silver- och kristallserviser. Det fanns en liten kalk i silver till varje gäst för att tvätta händerna i innan de
började äta. Jordbrukaren tog upp den och drack ur den, i tron att det var en kalk med vatten att dricka.
Resten av gästerna förfasade sig. Medan de stirrade tog också drottning Victoria upp sin silverkalk och
drack upp vattnet i den. Det, kära vän, är ödmjukhet.


Det största exemplet på ödmjukhet som någonsin återgivits, var när vår dyre Jesus, härlighetens
Konung, tog en handduk, svepte den kring midjan, fyllde en skål med vatten och tvättade de smutsiga
fötterna på simpla fiskare, bönder och skatteindrivare. Om ni vill bli den störste, sade han till dem,
måste ni bli den minste.


Öva på att ödmjuka dig. Sätt din broder högre än dig själv, så kommer Jesus att upphöja dig.