”Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod
då att vattnet hade sjunkit undan från jorden.” – Första Moseboken 8:11

Duvan är en väldigt speciell fågel. Den symboliserar fred. Shalom, namnet på vår gård, betyder fred
och vår logga är en duva. Det är en trogen fågel, till skillnad från korpen, och den tog med ett blad från
olivträdet efter den stora översvämningen för att visa Noa att det verkligen fanns hopp.
Visar du och jag att det finns hopp för en döende värld? När människor säger till oss att vårt land
kommer att gå under och att det inte finns något hopp, är vi då som korpen som bara flyger hit och dit?
Eller är vi som duvan som tar med ett löv från olivträdet och säger att det finns hopp, det finns en andra
chans, därför att Gud fortfarande sitter på tronen?
Duvan symboliserar också den helige Ande. När vår Herre Jesus Kristus blev döpt i floden Jordan och
kom upp ur vattnet, säger Bibeln att Guds Ande sänkte sig ned över honom ”som en duva” (Joh 1:32).
Medan jag sitter här och skriver, kan jag höra duvor kuttra i bakgrunden. Vilket rofyllt och fridfullt ljud.
Det har också sagts mig att duvan endast har en partner under sin livstid. Vilket vittnesbörd, när det i
dessa tider är så vanligt med skilsmässa och många människor inte ens bryr sig om att gifta sig. De
flyttar bara ihop och när de tröttnar på varandra hittar de en annan partner. Vi behöver lära oss av
duvan. Det är en rättskaffens fågel. Den skaffar sig en partner bara en gång i livet. Hur har du det med
din partner idag?
Låt oss gå ut i världen och vara som duvan: förmedla hopp, kärlek, frid och, mest av allt, kraften i den
helige Ande.