”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” – Kolosserbrevet 3:2

Vi lever på jorden men är inte en del av jorden. Vi är besökare, resenärer, medborgare i ett annat land.
Det här är inte vårt hem. Vi vistas här en kort tid och vi måste undvika att fästa oss för mycket vid detta
liv.
Jag älskar min gård av hela mitt hjärta. Min kära hustru Jill och jag har byggt upp den från ingenting. Vi
byggde vårt hus av akaciastolpar och lera, grävde själva vår källa för vatten, röjde marken och plöjde
den. Vi födde upp djur, odlade majs, kål, grönsaker och skog. Vi har tre vattenreservoarer, en damm
och hagar med vackra betesmarker. Vi håller också hästar på gården. Det är en underbar plats. Just
nu, när jag sitter och skriver, kan jag höra hur fåglar sjunger i träden. Men det här är inte mitt hem. Jag
är på väg hem till himlen.
Jag tänker ofta på mina kära som har gått före mig – min far och mor, som jag hade privilegiet att be
frälsningsbönen med, min lille brorson, Alistair, som föll av traktorn jag körde och som väntar på mig i
paradiset, och många systrar och bröder i Kristus som har gått före mig. Jag kan knappt vänta till den
stora återföreningsdagen. Det gör det samma vad regeringen säger, om den är för eller emot bönder,
för kommunism eller kapitalism. Det är inte mitt bekymmer. Min angelägenhet är himlen. Jag vill
försöka, med hela mitt hjärta, att vara en god medborgare här på jorden, men jag är här på ett
korttidskontrakt. När det går ut åker jag hem.
Hur gör du?