”Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara
människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.” – 1 Tessalonikerbrevet 2:4

Det finns en klar skillnad mellan en son och en inhyrd. En inhyrd arbetar för en lön. En son arbetar för
sitt arv. En inhyrd kollar ofta klockan: startar och slutar i exakt tid, gör sällan mer än han måste göra.
Söner, å andra sidan, brukar stoppa klockorna i bakfickan och fortsätta med arbetet tills det är klart.
Speciellt sant är det när det gäller lantbruk, för det är inte något jobb, det är en livsstil. Paulus säger:
”Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara
människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.”
Paulus var inte inhyrd. Därför, när han levde och verkade på jorden, predikade han inte evangeliet för
att få lön, inte heller för att behaga någon människa. Han predikade evangeliet för att han var en av
Guds söner. Vi måste bli påminda om att Gud har kallat oss att predika evangeliet i tid och otid,
tjugofyra timmar om dygnet. Det finns ingen övertid. Vi har anförtrotts evangeliet och måste tala det i
lydnad till hans befallning.
Gud prövar ditt hjärta idag. Om du fruktar honom mer än du fruktar människor, tala då sanningen av
hela ditt hjärta, så att människors liv kan förvandlas för alltid. Du och jag är ansvariga inför Gud för vad
vi har gjort med evangeliet om Jesus Kristus. Säg inte att predikandet av evangeliet är upp till
evangelisten, läraren eller pastorn. Glöm inte att Paulus var en tältmakare, en arbetare som du och jag.
Predika evangeliet idag, även om det bara är genom din livsstil, men predika det tills han kommer.