”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.” – Jakobs brev 2:17


Det finns ett område vid de Stora sjöarna (African Great Lakes) i Centralafrika där en stam med
afrikaner lever i sumpmarkerna. En grupp välmenande kristna besökte området och lovade hövdingen
maskiner och utrustning. Alla var upprymda och många gav sina liv till Jesus. Sedan åkte de kristna och
hördes aldrig mer av igen. Några år senare kom en annan grupp med kristna och gick för att hälsa på
hövdingen. Stammen nästan stenade dem till döds. ”Ni är alla likadana”, skrek de, ”ni ger tomma löften
och vi tror inte på er längre.” Tyvärr tog det lång tid att återvinna deras tillit och förtroende.
Predikan av Guds ord måste backas upp av aktivt tjänande. Praktisk tjänst är väldigt viktig, speciellt i
Afrika. Om du är en bonde och kan lära människor hur de ska odla majs, potatis, nötter eller grönsaker,
kommer de villigt att lyssna när du talar om Jesus. Om du kan reparera maskiner i Centralafrika, där det
finns få reservdelar, kommer människor att betrakta dig som en mirakelgörare och dörren kommer att
vara vidöppen för dig att berätta evangeliet.
Som Ordets förkunnare får vi inte vara rädda för att kavla upp ärmarna och smutsa ner våra händer.
Jag tror att vår Herre Jesus Kristus hade ett fast handslag och starka händer efter trettio års arbete vid
snickarbänken. Vi behöver delta i samhället, så att vi kan vara relevanta och vara ett salt.
Vi måste leda genom att vara föredömen. På en liten minnestavla på min vägg står det: Folk kommer
alltid att tvivla på vad du säger, men de kommer alltid att tro på vad du gör.