”Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider.” – 2 Timoteusbrevet 2:23

Jag hade varit ute på fälten hela dagen och kom hem trött och smutsig. Min äldste son studerade vid
universitetet och han satt och småpratade med sin mamma i köket och njöt av en kopp kaffe. Han såg
ren, nyrakad, välklädd och avslappnad ut.
Jag glodde på honom. ”Det kostar din mor och mig mycket pengar att låta dig gå på universitet. Du
måste arbeta hårt.” Det ena ledde till det andra och min fru försökte tala förnuft med mig, men jag var
inte på humör för att lyssna. Till slut gick min son ut från köket och in på sitt rum. Jill var rasande. Den
kvällen bad vi inte tillsammans. Jag lade mig i min säng med en självgod attityd. ”Jag är herre i mitt
hus”, sade jag till mig själv.
Den helige Ande började predika för mig i mörkret och överbevisade mig om min dåliga inställning. Jag
var tvungen att stiga upp och gå in till min son och väcka honom. Jag sade: ”Förlåt mig för att jag
sårade dig. Jag hade ingen rätt att säga det jag gjorde. Jag är stolt över dig.” Jag gick ut därifrån och
kände mig som en örn. Jag var fri. Jag bad Gud om förlåtelse, gick tillbaka och gav min fru en stor kram
och bad henne förlåta mig, vilket hon gjorde.
Kära vän, om du gjort något liknande idag, rätta genast till det och vakta dina ord. Bibeln säger
speciellt: ”Och ni fäder, reta inte upp era barn” (Ef 6:4).