”Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.” – Ordspråksboken 10:19

Min fru och bästa vän, Jill, säger ofta till mig: ”Angus, låt dina ord vara få, för en dag kanske du måste
äta upp dem!” Jill säger inget av en slump som jag gör. Hon tänker innan hon talar.
Ord sagda i ilska eller i stundens ingivelse är som att skaka en trasig dunkudde och se fjädrarna sprida
sig för vinden. Att försöka fånga in alla fjädrarna och stoppa tillbaka dem i kudden är lika omöjligt som
att ta tillbaka oaktsamma ord som är sagda. De är uttalade och du kan aldrig få dem osagda. Du kan
ursäkta dig tusen gånger om, att du inte menade dem, att de uttalades i stundens hetta, men det är
ändå gjort! Det finns ett gammalt talesätt: ”Pinnar och sten kan bryta mina ben, men ord kommer aldrig
att skada mig.” Det är helt fel. Sanningen är den motsatta. Pinnar och sten kan bryta dina ben, men de
kan läkas och bli hela. Ord, däremot, kan aldrig tas tillbaka.
En person som talar mycket hamnar vanligtvis i trubbel och kommer att säga saker som han eller hon
ångrar. Det är därför som Herren säger: ”Där orden är många uteblir inte synd.” En vis person (som min
fru) vaktar sin tunga så att hon inte behöver hålla på och be om ursäkt.
Ge akt på vad du säger idag, så kommer du få se att din dag blir bra. Räkna till tio när du blir frustrerad.
Fråga dig själv: ”Skulle Jesus säga så?” Om svaret är nej, så säg det inte. ”Tungan har makt över död
och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt” (Ords 18:21).